Har precis läst Sandras förlossningsberättelse. Jag känner igen alla känslor som hon beskriver och jag börjar nästan längta tillbaka till allt det där. Känslan när man hör barnens gråt för allra första gången. Känslan av att jag är livsviktig för dessa barn.
När jag låg på förlossningen med värkar så kunde jag för mitt liv inte förstå varför kvinnor gör detta om och om och om igen, men efter allt är över så förstår man, det här, det här är det största som händer i livet.
Jag Älskar Er Mina Vackra Flickor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar